Känslosamt

Äntligen är solen tillbaka och strålarna når sidan av mitt ansikte när jag sitter i soffan. Ur högtalarna ljuder en playlist som en av mina närmsta vänner gjorde till mig i oktober 2010. Lugna, lite deppiga låtar, just vad jag kanske inte behöver idag. Bredvid mig står en kopp kaffe och skummet liksom smäller fast väldigt tyst. Det är onsdag idag och gårdagen var nog en av de tuffaste dagarna sen jag kom hit.

Jag vet inte riktigt vad det var som triggade allt igår men reagerade direkt på morgonen på engelskalektionen, dom delade ut en stencil som skulle fyllas i. Jag fick aldrig någon. Nähä, jaha? Fick höra att så skulle det vara. Hade jag varit på topp hade jag skitit i det och gjort det bästa av situationen men igår dog jag inombords och ville försvinna från jordens yta.

Saved by the bell! En vän ringde och jag kände hur halsen tjocknade. Vi pratade en stund innan jag gick upp och fortsatte med eget arbete. Hela dagen fortsatte på detta vis. Sista lektionen var bild, jag har aldrig varit någon tecknare på något sätt och här sätts jag på prov. Mina teckningar blir skitfula. Speciellt när jag tittar runt omkring mig och alla målar så himla fint. Återigen saved by the bell. Andra nära vännen ringde och tårarna rann. Jag orkade inte hålla dom inne längre.

Kvällen på skolan avslutades med gemensam fika för alla som ville, jag var trött och hungrig men stannade kvar tills det avslutades. Åkte hem och la mig i soffan. Det plingade till i mobilen och jag hade fått ett meddelande på facebook. Jag log när jag såg vem det var ifrån, alltid kul att hitta nya vänner...tills jag läste vad som stod där. Jag blev sjukt ledsen och en dag som varit ett h-vete nådde just då rock bottom.

Det jag saknade mest av allt just då var mina bästa vänner. Någon som kramade om mig och sa att personen i fråga är dum i huvet och inte förtjänar min vänskap. Någon som känner mig som bara fanns där. Någon som lyssnade eller bara satt tyst med mig. Fan vad jag saknade er igår tjejer!

Jag har aldrig sagt att jag vet att jag trivs här på vintern eller att allt kommer bli en dans på rosor. Jag vet att det kommer vara tuffa perioder, speciellt då när jag behöver och saknar mina närmsta. Och innan jag hittar vänner här. Men tiden där emellan ger än så länge otroligt mycket men jag kommer ha mina downs, det kommer jag...

Idag sitter jag hemma och jobbar med ett projekt.
Det får bli så helt enkelt.
Pallar inte mer idag..